Efter att vi tidigt på våren -13, haft ett vargangrepp och vi blev av med 4 av våra får och ägnade två månader åt att försöka hjälpa de får som överlevt attacken att kunna återgå till ett så normalt liv som möjligt. Det var flera lam som blev av med sina mammor och tryggheten var nu helt borta. Lammen som nu blivit utan mammor, skulle nu flaskmatas, några av dem var så skrämda av attacken att vi aldrig fick tag på dem, men då var det en av tackorna som tog sig an de två bagglammen och det började infinna sig ett lugn i fårflocken. De andra lammen lät sig flaskmatas resten av tiden.

Efter detta fick vi tillstånd från, viltskadecenter (det är dom som utfärdar tillstånden som varje hund måste ha) att hålla två boskapsvaktande hundar tillsammans med fåren, för att skydda dem. Vi fick genom en god vän kontakt med en kennel i Italien och det visade sig att vi kunde få köpa två stycken tikvalpar av dom.

Valparna landade på svensk mark tillsmans med oss i slutet på juni -13. Redan under denna första vecka vi tillbringat med denna ras som tidigare varit okänd för oss, är vi nu överväldigade av deras, psyke och förmåga att anpassa sig till nya och främmande situationer och att alltid behålla lugnet, trots skarpheten som bor inom dem. Transporten från kenneln i Italien till flygplatsen i Rom, vidare in i planet och flygturen hem till Sverige, där matte och husse fick hjälpa de nya svenska medborgarna in genom tullen på Landvetter i Göterborg.

När dessa ”små” tikvalpar varit hos oss i Hedekas i knappt en vecka, får de sällskap av en vuxen Maremma tik som vi fått låna. Denna underbara tik, imponerar dagligen på oss. Fåren som inte var lika överlyckliga över hundarnas ankomst, utsatte hundarna för stora prövningar. Är så oerhört tacksam över att vi fick låna denna vuxna tik som kunde ta alla dessa första konfrontationer med fåren och som med sin erfarenhet, trygghet och enorma klokhet, kunde få fåren att förstå vikten av att ha hundarna i flocken.

Att fårens rädslor efter vargattacken var enorma, det var inte så svårt att varken förstå eller att se på fåren. Så det är klart att när det nu kommit tre stycken hundar som ska leva mitt ibland dem, så är de mycket skeptiska och hundarna får kämpa hårt och ta emot mycket ”stryk” för att vinna deras förtroende! Det tar ett tag innan hundarna kan röra sig i närheten av fåren hagarna obehindrat. Men fåren släpper in hundarna succesivt i gemenskapen och de börjar inse vad de kan ha för nytta av hundarna. Det börjar att gå riktigt bra och fåren har vid slutet av sommaren ett mycket stort förtroende för hundarna och lyssnar på deras ”order” om flyckt ska tillämpas. När men står på utsidan och tittar på detta skådespel, är det svårt att förstå hur det hela går till men att fåren läser av hundarna och på deras ”kommando” tar till flykt till ett säkrare ställe, hur en av hundarna följer med fårflocken, som från att varit utspridda över ett helt gärde, grupperat sig i en bisvärmsliknande klump, som i full fart flyr mor ladugården, med en hund tätt i hälarna. De andra två hundarna skäller varnande på faran och gör allt för att få bort dem från närområdet. Lagarbetet är uppenbart och mycket skickligt gjort och att få stå vid sidan om och studerat deras arbete och förhållandet till varandra, gör matte gråtfärdig av lycka!

Den vuxna tiken flyttade tillbaka till sin fårflock efter ungefär tre månader hus oss, hon hade lämnat ett stort hål efter sig och saknaden var påtaglig. Men de unga tikarna, var nu berdda att anta utmaningen och uppgiften med att skydda fåren från faror. De bär ansvaret med stolthet och sköter det exemplariskt på egenhand.

Vi är mycket stolta över att få vara ägare till dessa två Italienskor som gör ett ovärderligt arbete och varken vi eller fåren vill sova utan dem!